IC1396 med olika filter

Två molnfria kvällar gjorde att jag inte kunde hålla mig från att göra lite nya tester med min två Optolong-filter L-pro och L-enhance.

Det var ganska tydligt vid testerna mot NGC281 att stjärnljuset snabbt blir lite överväldigande med bara L-pro-filtret när det gäller inte allt för ljusstarka emissionsnebulosor. Jag ser fram emot att få återbesöka M42 senare på säsongen.

Så denna gång valde jag Elefantsnabelnebulosan (IC1396) som ligger nära zenith hos mig vid 23-tiden då mörkret lagt sig. Först hade jag tänkt ta 60 stycken 3 minutersbilder per filter men något ”kraschade” första kvällen så det blev bara 38 stycken. Resultaten blev dock fullgott så kväll två tog jag bara 25 bilder.

Jag använde dock samma kalibreringbilder till båda omgångarna.

Bilderna här är inte efterbehandlade utan bara stackade och lätt justerade i ASIdeepstack.

L-pro till vänster och L-enhance till höger

Spanar på Pacmannebulosan (NGC281) med L-enhance

För andra natten i rad så riktade jag in mig på NGC281 men denna gång med Optolong L-eNhance istället för L-Pro. För att kunna jämföra resultaten gjorde jag samma väldigt sparsamma efterarbete utan någon egentlig kalibrering.

Här nedan kan du jämföra resultaten…

Vänster bild med Optolong L-Pro och höger med L-eNhance

Nu kan båda de här bilderna göras mycket bättre med lite kalibrering men jag tycker att de ändå kan användas för en jämförelse mellan filtren. Det är uppenbart att smalbandsfiltret lyfter fram nebulosan mer tydligt och gör den mer synlig.
I bilden med L-Pro kan man nog göra nästan samma sak i bilbearbetningen genom att tona ned stjärnornas ljusstyrka.
Bruset filtren gör riktig nytta och rensar bort ljusföroreningarna riktigt bra.

När jag testar båda bilderna på närstående så blev resultatet lite vad jag förväntat mig och de föredrar L-Pro-versionen med alla de strålande stjärnorna 🙂

Lite experiment (lek)…

Eftersom det var ett par timmar stjärnklar astronomisk natt igår så satte jag upp riggen och tänkte testa lite med L-Pro-filtret och MPCC III komakorrigeraren.
Inget jätteseriöst eller hög ambitionsnivå och det var på den ganska besvärliga baksidan med minst tre ganska skarpa gatubelysningspunkter (och 511 mindre påtagliga).

Som många gånger förr satte jag upp lite skärmar för att minska det besväret lite och det funkade bra även igår (men ser säkert jätteskumt ut för de som passerar förbi).

Testobjekt blev NGC281 och klassikern M31.
Satte på en enkel plan i min ASIAIR PRO och hoppade ned i sängen.
På morgonen tittade jag snabbt på de helt ojusterade bilderna.
10×180 sekunder på NGC291 och 40×180 sekunder på M31.

Kunde se i loggen att guidningen glitchat en hel del gånger på M31 (snuddade ett par gånger vid 2″) men det tycktes inte göra så mycket i resultatet.

Dock såg jag lite konstiga färglinjer i den stackade bilden som jag måste undersöka vidare. Trots att jag funderat på det 3 eller t.o.m. 4 minuter så kan jag inte riktigt förklara dessa.

Färgade linjer i stackade bilden av M31

Efter denna lilla mikroutvärdering så konstaterar jag att komakorrigeraren verkar fungera bra på min f/5 OTA (Skywatcher Explorer 150PDS 150/750). Jag har varit lite orolig om de rapporter som funnits om ”soft stars”, d.v.s. problem med fokus inte minst i centrala regionen av synfältet.
Jag tycker dock inte det problemet är så stort i min kombination även om jag också eventuellt ser en tendens till detta – krävs dock mycket mer experimenterande innan jag är helt säker.

Samma område i M31 med samma förutsättningar förutom att vänster är utan komakorrigerare och till höger är med MPCC III.

Sannolikt kommer jag fortsättningsvis använda denna budget-komakorrigerare vid alla DSO-observationer. Även om det inte ändrar fokallängden (1x) så har jag märkt att fokuspunkten flyttades något utåt vilket passar mig perfekt då fokuseringstuben lätt går lite för långt in i teleskopet och kan ”tugga” på stjärnor.
Detta brukar jag lösa med en Baader variabel förlängning men detta verkar inte behövas när jag använder MPCC.

Det finns många mycket bättre komakorrigerare men då min ambition att min rigg ska vara budgetorienterad så tycker jag denna passar bra.

I ett tidigare inlägg om denna komakorrigerare så hade jag monterat variloc för att nå rätt backfokus mellan MPCC och sensorn men jag har efter lite tester tänkt om och använder bara de fasta förlängarna som följde med min kamera (ASI533MC PRO).

Använder T2-gängan på MPCC (inte M48) och en M42-M48 adapter som bygger 0 mm och det krävs då 55 mm backfokus. Det löser jag med 16,5 + 21 + 11 + 6,5 mm (=55mm) – pust 🙂

HEQ5 ”out of the box”

För ett år sedan köpte jag en ny Skywatcher HEQ5 Pro montering då min gamla helt enkelt gett upp. Jag var länge tveksam hur denna skulle hantera lasten som nu främst varit en Skywatcher Explorer 150PDS med tillbehör.
Totalt har lasten pendlat mellan 7-9 kg på monteringen.

Hade t.ex. en EQ6R-Pro varit ett bättre val?

Nu efter ett år och kanske 10-12 riktiga observationspass så konstaterar jag att min montering funkat riktigt bra ”out of the box”. Förr eller senare kommer jag säkert konvertera till bältdrift (Rowan belt mod) men just nu har det helt enkelt inte känns motiverat.

Min montering levererade med version 5 av handkontrollen som har en inbyggt USB-port. Lösningen är ganska simpel och den dyker upp som en COM-port i datorn när den ansluts (det är alltså en USB-COM-konverterare i handkontrollen).
Det gör det dock bakåtkompatibelt vilket är bra.

Personligen har jag dock bara testat handkontrollen separat två gånger och en gång ansluten till datorn. I övrigt kör jag uteslutande med EQDIR-kabel direkt in i monteringen utan handkontroll.
Jag tycker det är absolut bästa sätt att ansluta en datorn eller min ASIAIR PRO speciellt om man ska köra astrofoto.

Ska man göra visuella observationer eller bara stjärnhoppa lite så är nog handkontrollen bättre men hittills har jag inte riktigt testat detta.

Nu ser jag fram emot min andra säsong med HEQ5:an och hoppas på klar himmel och att den fortsatt levererar så lika bra.

Säsongstart ?

Väderapparna (och vädergudarna) uppgav att det fanns en liten chans att molngluggen skulle möjliggöra ett snabbt test mot Jupiter vid midnatt.

Bästa vinkeln skulle dock vara från uppfarten som belyses av den elakaste gatlampan i stan…

Gjorde inga större förberedelser och mina farhågor besannades efter cirka 60 sekunders observation då molnen gled över horisonten och bäddade in ljuset från vår fina gasjätte.

Men jag tror ändå att detta får räknas som start på min astrofotografiska höstsäsong 😀

Månen vid trädtopparna

Tog en kvällspromenad med Madde till ICA-affären för att hämta ut ett paket och fick se månen hänga lågt ganska nära trädtopparna. Abstinensen tog vid och jag lyfte snabbt fram Newton-teleskopet på altan och kopplade in ASI533:an för att köra en mycket lättsam miniobservation.

Även om videoklippen inte blev så bra så blev preview-bilderna helt ok.

Månens 31′ passar ju ganska bra i teleskopet fält som är ca 1×1 grad när jag kör kameran i primärfokus. Fast kanske kommer jag lite längre fram lika med att köra med kanske fyra gånger längre fokallängd och göra en mosaik.

Mysterier i gamla astrobilder…

När jag säger ”mysterier” så pratar jag inte om UFO:n eller att jag identifierat flygande pyramider utan att jag gick igenom lite gamla bilder som jag tagit med DSLR och upptäckte att en del hade konstiga artefakter som jag inte är direkt bekant med.

Bilden ovan (som bland annat visar M101) är tagen med en omoddad Canon 1100D via primärfokus på en Skywatcher Explorer 150PDS (d.v.s. Newton) utan komakorrigerare eller annan optik förutom primär- och sekundärspegeln.

Bilden är en 300 s singel light utan kalibrering .
Bilden är dock justerad för att framhäva det jag inte riktigt sett tidigare, nämligen svarta linjer under ljusstarkare stjärnor…
Jag får kanske ställa en fråga om detta på nätet.

Ser jag på kalibreringsbilderna (dark, bias och flat) så kan jag inte ”trolla fram” något.
Inser att jag inte heller kan se samma problem när jag körde 60 sekundersexponeringar.

Backfocus…

(EDIT 2021-08-31: Viss information i detta inlägg är inaktuellt – se nytt inlägg för mer information)

Faktiskt har jag inte haft möjlighet att testa alla prylar men ser fram emot lite mörker i slutet av augusti.

Just nu är jag ganska nöjd med hur ASI533:an ansluter till min Newton-reflektor men har inte hårdtestat detta i praktiken.
I nuläget så är planen att använda en Baader MPCC III komakorrigerare. Det finns ett speciellt set för både visuellt och fotografiskt bruk där man inte bara får med korrigeringslinsen utan även en adapter för T2 till 1,25 (som jag inte använder men säkert kan komma till nytta i framtiden) och en VARILOCK 20-29mm extender.
Just det sista gör det extra enkelt att få till de 57,5mm som rekommenderas mellan MPCC:ns M48-anslutning och sensorn (det ska dock vara 55mm om man använder MPCC:ns T2-anslutning).

Så genom att använda två av de ringar som följde med ASI533:an (11 och 16,5mm) och ställa in VARILOCK på 23,5mm blir allt som det ska vara 🙂

Jag tänkte återkomma med en liten recension av MPCC någon gång vid årsskiftet om jag hinner få till några bra observationstillfällen under hösten. Det är dock en ganska lång rad av modifieringar i min rigg som jag kommer få utvärdera så kanske tar det längre tid än vad jag hoppats på.
Men det är ju en del i utmaningen…

Field of View #2

Eftersom jag nu gått över nästan helt till min ASI533MC PRO när jag använder teleskop så har jag fått en del praktiska erfarenheter hur det fungerar med det lite annorlunda bildformatet (3008×3008 pixels) och ett relativt begränsat synfält (0,86×0,86 grader) i min reflektor med 750 mm brännvidd.

Så fort mörkret återkommer så ska jag övergå från experiment till mer seriösa observationer vilket jag säker kommer återkoppla till i denna blogg.

Från mina observationsplatser märker jag dessutom att kombinationen med 1,03″/pixel fungerar väldigt bra.

Naturligtvis är verkliga observationer alltid bäst men verktygen på astronomy tools är verkligen nyttiga för att lägga upp olika planer inför sina observationspass.
Här ser vi t.ex. tre exempel på objekt (månen, M31 och M101).
Som synes är min kombination (utan reducerar eller liknande) riktigt bra för månen och även M101 blir bättre än med min Canon EOS 1100D.
M31 blir dock inte alls så rolig…

Men genom att använda olika mosaiklösningar går även detta att lösa.
Tyvärr så tar varje bild (segment) i en mosaik lång tid så det kräver avsevärt fler nätter.
Här nedan är t.ex. ett teoretiskt exempel på min favoritkombination M81 och M82 som man kan lösa med två sammanlagda bilder.

Solförmörkelse 2021-06-10

Passade på att få ett första astronomiskt ”first light” med fas IV av primärriggen vid denna partiella solförmörkelse.

Speciellt intressant att testa videofunktionen mot ASI533MC PRO-kameran. Därför var det nästan kul när lite moln svepte över himlen.

Jag hade modifierat mitt solfilter med en helt ny montering som jag 3D-printat. Den blev lite tajt men fungerade ändå bra och kändes stabil.

Jag hade ingen erfarenhet alls med en dedikerad astrokamera mot solen så resultatet blev inte direkt imponerande. Men kul var det.

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång